Vad skönt det var när man var liten, för då existerade inte skitsnack.
Kärlek var en puss på kinden, och pappa var den bästa killen på jorden.
Höjden av smärta var när min barbiedocka hade tappat benet.
Den värsta gråten upplevde jag när jag ramlade och skrapade knäet.
Och den största rädslan var monstret under sängen.

Nu när jag är äldre är skitsnack vardagsprat, man pussar alla på kinden och kärleken har blivit svårare.
Ibland känner man att mamma är den värsta fienden på jorden.
Höjden av smärta idag är när min brunkräm är slut, och den värsta gråten är när de gamla vännerna plötsligt sviker en.
Men den största rädslan är att förlora dem man verkligen älskar <3