...är precis vad jag är just nu. Jag är så nervös att magen knyter sig, jag har inte sovit ordentligt på flera nätter. Mardrömmarna har återkommit varje natt och jag vaknar kallsvettig och panikslagen.  Imorgon gäller det! Jag vill inte, kan inte någon annan gå istället för mig? Snälla.

Jag måste fixa det här, jag måste verkligen göra det. Kom igen nu Emelie! Du klarar det här, håll nerverna i styr och visa vad du går för! Det är lättare sagt än gjort... Men jag lovar mig själv att göra mitt bästa, mer kan man väl inte begära? Återkommer imorgon om hur det hela går.

Var ute och körde lite med mamma och pappa förut. Gjorde en säkerhetskontroll och övade på att parkera och vända i korsningar. Fick beröm av både mamma och pappa! Pappa sa att han var imponerad av hur bra jag kunde fickparkera, det värmde. Jag har ju trots allt bara fickparkerat en gång innan. Mamma sa; om du kör så här på uppkörningen så kommer du klara körkortet! Åh, jag behövde verkligen lite värmande ord nu. Jag börjar ju allt bli lite nervös...

Imorgon är det körlektion med Yvonne som gäller, då blir det landsvägskörning med höger och vänster svängar. Det ska nog gå bra. Sedan är det dags för lilla uppkörningen på onsdag, nervöst. Jag vill, jag kan och jag ska fixa det här!

Mailade mitt telefonnummer till Yolande igår också. Så nu kommer jag gå omkring och vara nervös för att hon ska ringa. Kommer få ont i min stackars mage av all oro. Jobbigt! Håller tummarna för att allting går vägen nu.

Fan, fan, fan! Allting är tamejfan rent åt helvete! Jag hatar mitt liv och jag hatar allt och alla just nu! Nästan i alla fall. Ni skulle inte känna igen mig om ni såg mig nu, så jävla förbannad är jag. Jag vill slå på något och lägga mig ner på golvet och skrika och sparka som en femåring. Man bör kanske inte svära men jag måste få ur mig all denna ilska innan den förtär mig helt och hållet. 

Kom nyss hem, var nämligen ute och övningskörde med pappa. Hur kunde jag vara så jävla dum rent ut sagt att jag trodde att det skulle vara annorlunda den här gången? Har inte jag lärt mig någonting under de här 19 åren!? Jag som trodde att det för en gångs skull, till skillnad mot de andra gångerna, skulle gå bra att köra med honom att det kanske rent av skulle vara roligt. I helvete heller! Han precis likadan som han alltid har varit och som han alltid kommer att vara. Jag blir bara så förbannat besviken på honom! Borde inte han ställa upp för mig nu och för en gångs skull bete sig som en normal människa, istället för att sitta och komma med en massa spydiga kommentarer hela tiden? Vilken förebild eller hur? Mamma är inte mycket bättre hon heller i vissa fall...

Jag orkar inte med den här skiten längre. Det här var droppen! Nu kan jag verkligen känna tårarna brinna på insidan av ögonen, jag vill inte gråta. Jag orkar inte gråta och jag har inget att gråta för... Fan varför måste allting gå åt helvete när man minst behöver det? Jag är bara så besviken, att de inte förstår hur jag känner mig är det så mycket begärt? Jag har lärt mig att man måste vara ego från gång till gång, man kan inte tänka på allt och alla andra hela tiden för då går man under. När jag väl tänker på mig själv och när jag vill att andra ska göra det, då är det också fel. Vad begär man egentligen av en människa, jag kan inte tillfredställa allas krav jag är inte mer än människa. Jag önskar så att de kunde få upp ögonen och försöka se på situationen ur mina ögon för en gångs skull. Då kanske de äntligen skulle förstå, eller?

Dagen började med att jag slog ner väckarklockan så att den med en smäll åkte i golvet och batterierna flög åt varsitt håll. Skit samma, tänkte jag som i den stunden var lika trött som alltid. Jag vaknar av mig själv om en stund. Mm, just det precis. Önsketänkande Emelie. Som tur var ringde mamma och väckte mig, jag fick till min stora förvåning höra att det snöat! Herregud det är ju bara början av november! Varför kommer det snö redan nu!? Märkliga saker sker i den här världen... Hoppas att snön tänker vänta lite nu, den är välkommen tillbaka runt början av december.

Trots mitt lilla missöde med väckarklockan imorse så har dagen flytit på rätt bra idag. Inte för att jag har gjort så värst mycket men ändå. Jag har i alla fall varit lite duktig för jag och Sofie var och tränade förut, för andra gången den här veckan. Hör och häpna. Nu jäklar ska det bli ordning på den här kroppen, tre pass i veckan ska det bli! Så på fredag kör vi igen. På fredag är det föresten dags för körlektion med Yvonne igen, känns lite pirrigt när man inte kört med henne på så länge nu. Fast det gäller att ligga i, det är inte lång tid kvar. Så det blir ut och åka med pappsen imorgon, hoppas att han inte håller på och dummar sig bara...

Nu ska jag ta mig ut i köket och bestämma vad jag ska ha för macka... Det är alltid ett lika svårt beslut, haha. Sedan blir det nog lite tv och kanske msn för min del. Längtar till imorgon bitti, då blir det frukost hos mormor och morfar. Lyxigt värre!

Hej svejs! // E

Är det möjligt att en annan människa känner dig bättre än vad du själv gör? I viss mån tror jag att det stämmer mer än vad man själv vill erkänna, i alla fall om du frågar mig. Min mamma känner mig nog bättre än någon annan, just bara för att hon vet hur jag tänker och reagerar på saker och ting. Så jag borde nog lyssna på hennes råd, även om jag inte vill erkänna det så har hon faktiskt nästan jämt rätt när det gäller saker och ting. Notera ordet nästan. Haha. Ni ska veta att det tar emot att säga det men det är den bittra sanningen...

Jag är evigt tacksam att min mamma är som hon är, även om vi den senaste tiden har varit ganska oense när det gäller mycket. Men jag vet att hon alltid finns där för mig no matter what, och det känns jäkligt tryggt! Även om du inte läser det här mamma så vill jag att du ska veta att du betyder jätte mycket för mig! Jag är nog rätt dålig på att säga det till dig tyvärr... Det här inlägget tillägnar jag alla mammor som är de hårdaste arbetande kvinnorna i den här världen! Love you mom!

Alla verkar visst tro att allting är som det ska vara. Sanningen är den att ingenting är som det ska vara! Allting är bara så fucked up just nu, jag vet varken ut eller in... Som många gånger innan har jag även nu en otäck känsla i magen som förstör allting. Den känslan heter ångest. Ångest. När människor hör ordet ångest rycker de förmodligen på axlarna och tänker att alla har väl ångest ibland. Det är väl ingenting att vara orolig för, så farligt är det väl ändå inte. Då säger jag att de som tänker så har fel! Ångest är bland det värsta som finns i den här världen, ångesten kan göra en stark människa förlamad av oro. Jag hatar att må såhär! 

Så nu vet ni, ingenting är som det ska vara här. Allting är skit och jag mår piss. Så nu är det äntligen sagt, nu har jag äntligen erkänt för mig själv att jag mår dåligt. Jag vet inte om det är en bra eller dålig sak att erkänna något såndant men nu är det i alla fall gjort. Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig, för det hjälper inte . Jag vill bara få bort den här förbannade känslan i min mage som gnager hål i mig, likt en råtta som gnager hål i en ost. Jävla ångest försvinn nu!