Jag vet inte vad jag ska skriva. Hjärnan är tom. Ibland känns bara världen så himla falsk, idag är en sådan dag. Allting är en enda stor lögn och man kan inte lita på någon. I dessa stunder önskar man att man kunde gå upp i rök, utplånas från jordens yta.

För tillfället befinner jag mig i en tjock dimma och jag kan inte se vägen framför mig. Desperat trevar jag mig fram utan att ha en aning om vad som väntar mig. Detta är antingen modigt eller dumdristigt, vad vet jag. Så jag fortsätter min osäkra färd i hopp om att något bra dyker upp på vägen...