Jag känner mig så tom. Precis lika tom som en badboll när någon pressat ur all luft. Jag vet inte vad som händer med mig... Jag vill bara gråta. Omslutas av ensamheten och gråta mig till sömns, för om jag gråter då måste väl smärtan ge efter eller? Jag vet ju inte ens varför jag känner som jag gör. Jag är inte ens säker på vad jag känner längre. Om jag bara kunde gråta så känns det som att allting skulle bli bättre. Så gråt då!

Jag är trött på att leva såhär. När ska jag väckarklockan ringa och väcka mig egentligen? De senaste dagarna har varit super roliga, kan det inte få fortsätta så? Kan inte allting bara få bara bra för en gångs skull. Att vara ensam är det värsta som finns, för det är då som tankarna får fart. Vad vill jag?

Fairytales don't always have a happy ending, do they?