Ännu en dag har passerat och jag förstår fortfarande ingenting. Ibland tror jag allvarligt talat att jag befinner mig i en helt annan värld. Helt plötsligt försvinner jag bara längre och längre bort... Jag undrar när jag ska vakna upp, när ska jag inse att ingenting någonsin kommer att bli som förut? Jag som alltid trott att jag inte varit särskilt bunden till rutiner, nu är det just rutinerna som jag saknar allra mest. Kommer jag någonsin att reda ut mitt liv? Just nu känns allting bara så hopplöst, om jag inte hittar de små sakerna att se fram emot skulle jag gå under. Jag kommer för evigt stå i skuld till de som förgyller mitt liv, utan er skulle jag aldrig orka leva!

Vilka val ska jag göra? Ena stunden ser jag allting kristallklart andra stunden är allting en enda tjock dimma av tankar och bekymmer. Varför känns det som att alla andra har tagit tag i sina liv och lever dem fullt ut? Själv kämpar man med att ta reda på vilka val man vill ta just nu. Jag vill samtidigt som jag vägrar! Hur många kloka tankar som än snurrar i mitt huvud lyckas jag visst aldrig få dem att bli verklighet. Den senaste tiden verkar det som att jag har blivit allt mindre stresstålig, jag kan absolut inte ha för många bollar i luften samtidigt. Vissa dagar är jag på väg in i mörkret igen... Där vill jag aldrig mer hamna!

När jag tänker på hur jag är ibland blir jag vansinnig! Varför beter jag mig såhär! Jag trodde jag hade funnit mig själv... Kommer jag någonsin att finna mitt verkliga jag? Kanske behöver jag komma härifrån, börja om på nytt, få en mening med livet för en stund och finna en inre frid? Jag vet bara att jag inte orkar med dessa tankar mycket längre. De suger all energi ur mig, till slut finns ingenting kvar av det som en gång var jag. Detta måste få ett slut här och nu! Jag måste våga ta mina egna beslut, jag måste våga leva! Leva för min egen skull!

Over and out / E