Nu är det inte lång tid kvar... Kan fortfarande inte inse att jag ska åka. Allting känns bara så himla overkligt! Än så länge har det inte fällts så många tårar i vilket fall inte från mig. Många nära och kära runt omkring mig har fällt tårar så det räcker och blir över. Jag kanske är naiv, men det ligger ett slags lugn över mig. Även om jag känner en liten pirrande, krypande känsla långt därinne i magen. Om några få timmar kommer jag lämna mitt hem, mitt liv, mina vänner, min familj, mitt land och min trygghet - för något helt och hållet främmande! Det är läskigt, men ändå kan jag inte låta bli att glädjas över det hela!

Det här blir mitt sista blogginlägg från Sverige. Nästa gång jag bloggar är jag i Spanien! Om ni vill följa min resa så är det bara att gå in på http://www.resedagboken.se/ sök på Cotume, så hittar ni mig ^^,

Nu är det dags att packa ner det sista i min stora röda resväska. Måste hinna göra mig iordning också, vid 02.00 bär det av mot Arlanda... På återseende Sverige! Friends - I'll be back och så hoppas jag minsann på några besök! Saknar dig redan! Du är med mig, du betyder så mycket för mig ska du veta.

Tripping hard falling down onto the ground
Cause I can't stand up and I can't fall down
Cause I'm somewhere in the middle of this...