Idag mår jag fantastiskt! Jag vet inte hur det kommer sig, men redan imorse när jag satt där för mig själv vid köksbordet och åt frukost och läste tidningen så böjade det att spritta av glädje i hela mig. Jag nynnade med i musiken och allting kändes på topp! Det är så himla härligt att för en gångs skull må bra, det har ju växlat ganska mycket den senaste tiden. Nu ska jag se till att det håller i sig och njuta!

Träffade även Anna idag, flängde runt lite på stan och fönstershoppade. Sedan hem till mig, fixa mat till brorsan och mig - idag blev det spagetti och köttfärssås. Sedan en massa tjejsnack. Anna du är för rolig! Planer inför alla hjärtans dag minsann, vad gör två ensamma tjejer på alla hjärtans dag? Svar; svullar framför tv;n tillsammans! Så nu ser jag verkligen fram mot torsdag, trots att älsklingen inte är hemma... Anna och jag ska ha en super mysig, svullar dag! Kan det bli bättre?

För stunden sitter jag och väntar på att den där röda saken ska spela sin fina melodi... Har han glömt bort mig? Nä, Emelie skärpning! Du ska inte vara en sån där klängig, jobbig flickvän nu. Nej jag vet, men kan jag rå för att jag är så kär att jag inte ens kan tänka på något annat? Eller att jag längtar så mycket efter honom att jag håller på att gå under?

Nu ska jag nog forsätta att se på "Nynne", något måste man ju sysselsätta sig med. Får se vad jag kan tänkas hitta på imorgon, är det fint väder blir det nog en promenad det skulle vara härligt. Måste ju röra på mig lite grann nu när jag inte kan träna. Peace out!

Precis som Anna hoppades på så ska jag givetvis fortsätta med mitt bloggande nu när helgen är över. Tanken är väl att jag även ska blogga när det är helg men eftersom jag spenderar helgerna tillsammans med min älskling så prioriteras bloggandet väldigt lågt då. Ni får helt enkelt stå ut med att inte höra från mig på helgerna, om ni nu klarar av det vill säga, hehe.

Kan väl ta och berätta lite om helgen som någon slags kompensation;

I fredags var det ju tjejmiddag hemma hos Becca Bus. Där böjds det på super god mat och en super duper god efterrätt! Det gjorde du riktigt bra Becca! Självklart blev det massor av girltalk och fnitter som hör till en typisk tjejmiddag. Tyvärr så kunde ju dock inte Karro komma, hon hade tydligen blivit sjuk av någon mat eller så. Detta var såklart väldigt tråkigt, speciellt eftersom hon mådde dåligt. Hoppas att du är på bättringsvägen gumman, tänker på dig. Hur som helst, tack Becca för en väldigt trevlig tjejkväll något som vi helt klart måste göra om!

Stackars älsklingen min fick sitta hemma tillsammans med mina föräldrar och vänta på mig. Fast när jag väl kom hem verkade det inte som han haft det så himla tråkigt. Det var i alla fall vad han sa, man kan ju bara hoppas på att han talade sanning...

Resten av helgen umgicks jag såklart med, ja ni vet vem. Det blev en massa mys, fast lite duktiga var vi och tog en promenad runt strömmen. Dock hade jag något fruktansvärt ont i nacken och ryggen på lördagen vilket inte var så himla roligt, jag måste verkligen se till att gå till en massör nu! Ska se om det finns någon tid redan den här veckan.

Det är konstigt det där med kärlek. I fredags så kändes det så himla främmande att ha honom här hemma hos mig igen, men samtidigt kunde jag inte vara lyckligare. Jag antar att jag hade vant mig lite vid att inte ha honom i närheten, men så fort jag fick träffa honom nu igen så ville jag inte släppa taget. Nu saknar jag honom som mest - de första dagarna varje vecka då han nyss har åkt är alltid värst. Den här gången behöver jag dock inte vänta lika länge, han kommer ju hem redan på fredag.

Jag trodde aldrig att man kunde känna såhär för en annan människa, men jag måste erkänna att jag är så kär nu att jag snart spricker! Ingen kan få mig att skratta som du och ingen gör mig lyckligare älsklingen min. Tillsammans med dig är jag världens lyckligaste flicka! Min största rädsla är att en dag vakna upp och inse att allihopa bara är en dröm...

Det där var helgen det, jag undrar om ni verkligen orkade läsa igenom alltihopa. Nu ska jag gå och lägga mig, usch har världens huvudvärk och mår illa en väldigt dålig kombination. Hoppas att jag mår bättre efter en god natts sömn. Snipp snapp snut så var dagens blogginlägg slut.

Stänger dörren, sätter igång lite bra musik och sätter mig ned för att knappra ihop dagens inlägg...

Kan konstatera att det redan är onsdag, något som gör mig glatt överaskad vill jag lova. Onsdag betyder nämligen att det snart är torsdag vilket i sin tur betyder att det snart är fredag, och på fredag kommer min pojke hem! Åh, vad jag längtar! Det är länge sedan som jag fick pussa på honom nu. "Tålamod är en fiskares bästa vän". Antar att jag helt enkelt får lära mig att ha lite mer tålamod...

Det har varit en rätt vanlig trist dag idag med pissigt väder dessutom. Förutom stunden med Anna och Sofie då det blev en hel del skratt och en del återblickar. Efter det gick jag hem och åt fläskpannkaka och glodde på "Jalla Jalla!" Ingen favorit precis men bättre än allt annat som visades på dumburken för stunden. Sedan fastnade jag där som vanligt... Boring!

Får se vad jag kan tänkas hitta på imorgon. Tänker inte sitta fast klistrad i fotöljen och glo på tv i alla fall! Funderar starkt på att nörda hela dagen framför Guitar Hero, är allt lite nyfiken på det nu. Fast det är såklart en hemlis, hehe. Har i och för sig lovat Jossan att vara lite kontaktbar på msn imorgon så vi får la se vad som händer och sker. En sak är säker i alla fall, imorgon blir jag ensam hemma hela dagen. Så himla skönt, känns riktigt bra faktiskt. Vilket det inte alltid brukar göra, men nu så.

Nu är det sängen som gäller, helt otroligt klockan är ju endast 22.30! Blir nog att läsa lite för en gångs skull, är ju rätt mysigt bara jag kommer igång. Bäst att jag sätter fart! See you...

Ännu en dag har passerat i mitt för tillfället tråkiga och arbetslösa liv. Det är inte klokt vad dagarna passerar snabbt nu för tiden, jag undrar hur det kommer sig?

Om man tänker efter så är tiden ett rätt så lustigt fenomen. När man väl har mängder av den har man inte en aning om hur man ska spendera den, när man sedan har en liten mängd av den önskar man dyrt att man hade mer. Varför tar vi då inte vara på den tid vi har? Jag tänker många gånger - "ta nu vara på den här dagen, för imorgon är det för sent". Varför tar man då vara på tiden så pass sällan? Inte förrän det är för sent inser man vad man har gått miste om.

Nä, nu får jag sluta grubbla för idag. Klockan börjar bli mycket nu och det är dags för mig att krypa till sängs. Även om jag inte har ett arbete att gå till imorgon, så betyder ju inte det att jag behöver vara vaken halva natten och sova halva dagen imorgon. Nej, lite ordning och reda måste det ju vara om jag får be.

Idag var jag föresten en sväng på stan med Anna. Som vanligt sprang man runt i alla butiker och letade, frågan är efter vad? "Hittade" i alla fall ett nagellack, remover och två ansiktsmasker. Inga jätte roliga saker att spendera pengar på men alltid något. Hur som helst nu kan jag ju skämma bort mitt lilla ansikte imorgon kväll. Det får helt enkelt bli lite av en ta-hand-om-sig-själv-kväll imorgon skulle jag tro, det är ju alltid trevligt!

Åt även en super god macka på Fräcka med Anna idag, "Greken" hette den. Så himla god! Rekommenderar starkt att prova den om du inte har gjort det. Sedan får man ju räkna med att man går runt och luktar lite vitlök, men det är ju sånt man får ta. Ett tuggummi hade ju dock inte suttit fel, hehe. Tur att älsklingen inte är hemma nu, det räcker väl att jag säger vitlöksbröd och vitlökssås hos en vitlöks älskande Anna på nyår, så förstår ni nog vad jag menar. Fast himla gott var det ju!

Så var jag åter tillbaka i bloggandets värld. Vissa av er trodde säkert att jag hade slutat blogga helt, det skulle jag också ha trott om jag var i era skor. Sanningen är den att jag har varit alldeles för lat, upptagen och omotiverad för att överhuvudtaget orka sätta mig ner vid dumburken och blogga. Så lyder den hårda sanningen.

Som ni förhoppningsvis märker så har även min blogg fått ett nytt fräscht utseende i takt med att jag återupptar mitt bloggande. Tusen tack Jossan, du är ovärderlig inte bara för att du är så duktig på att pyssla med bloggar, utan också för att du alltid får mig på så bra humör!

Den senaste tiden har jag gjort allt och ingenting. Helgerna har såklart spenderats tillsammans med älsklingen, eftersom det är då han är hemma från jobbet. Så förlåt alla ni som har blivit lite bort prioriterade under de senaste helgerna. Jag förmodar att många av er känner igen er i mitt beteende, jag känner i alla fall igen mig i många av er. Livet blir ju annorlunda när man helt plötsligt har någon att dela det med, och till en början så kommer saker och ting inte vara precis som de var förut, men med tiden så kommer allting sakta men säkert återgå till det så kallade normala. Det kommer inte att bli som innan man träffade den där speciella personen, som gav ditt liv en mening, men nästan.

Just nu ser jag på Wallander - Innan frosten. Hur bra som helst om du frågar mig! Älskar Wallander och Beck filmerna, jag är nog helt såld skulle jag tro. Ska stoppa i mig en macka också, trots att klockan är fasligt sent för det men det hjälps inte. Kurrar magen så gör den.

Idag så har jag förutom nördat framför msn, stor städat här hemma! Eller i vilket fall stor städat mitt rum... Så nu kan man bo här igen, utan en massa dammråttor som kryper runt i hörnen. Nej, jag är inte pedant! Ehum, host inte alls...

Nej, nu får det räcka med bloggandet för idag. Ska försöka blogga lite varje dag, får se hur bra det går. Håll tummarna nu! Imorgon är det stan med Anna som gäller, fun fun. Behöver verkligen se till att sysselsätta mig innan jag går under här hemma. Får se om jag även vågar ge mig på Guitar Hero ännu en gång, att döma av mitt förra försök så kan man aldrig veta. Den som lever får se!

På återseende!

Då var man åter tillbaka i bergochdalbanan. Jag undrar när denna resa ska nå sin slutstation, finns en risk för att den aldrig gör det? Skrämmande tanke! Fast livet är ju fullt av upp och ned gångar så... Inte vet jag, och inte blir jag mycket klokare av att sitta och vända och vrida på saker och ting, timme efter timme. Fast visst undrar man, människan har ju en tendens att alltid vilja ta reda på orsaken till alla händelser. Vare sig det handlar om meningen med livet eller varför just jag missade bussen imorse. Vi borde kanske lugna ner oss lite grann och bara "go with the flow" så att säga. Låta bli att analysera och kalkylera varje händelse in i minsta detalj. För inte blir vi mycket klokare av det, snarare uppstressade och ångestfyllda. Helt plötsligt inser vi att det inte går att kontrollera allting och då infinner sig en viss känsla av maktlöshet som i längden leder till ångest. Ångesten i sin tur leder enbart till ett rent och skärt helvete, så jag tror nog att vi alla skulle må bättre av att sluta tänka så förbaskat mycket! Vi får helt enkelt inse att vissa saker är vi inte menade för att förstå oss på. Det svider, tro mig jag vet. Guess that's life buddy.

Det är konstigt det där - hur det alltid är så mycket enklare att säga vad man ska och inte ska göra, men när det sedan kommer till praktiken så blir det helt plötsligt genast mycket svårare. Fast jag borde verkligen försöka följa mina egna råd. Just nu är jag inne i en ångestfylld period, och jag tänker på tok för mycket! Undrar om det finns en "off" knapp? I så fall skulle det vara himla bra just nu, att bara få stänga av alla tankar för ett tag och lära sig att fokusera på det som finns nu och här. Återigen, lättare sagt än gjort.

Just nu ska jag i alla fall försöka styra undan alla tankar för en stund. Ska sätta mig framför dumburken med en god macka och något gott att dricka och glo på "Hitch" som går på trean nu. Den är himla rolig faktiskt, se den om du inte redan har gjort det och om du har det, se den igen! Väntar även spänt på att älsklingen ska ringa, snart är det fredag! Åh, hoppas att dagarna går fort nu och att helgen går i slow motion. Då är jag helnöjd! Nu är det film- och macktajm!

När jag anlände till Spanien förra torsdagen, möttes jag upp på flygplatsen av Yolanda, Aitana och Claudia. Barnen var super gulliga mot mig redan från början och Yolanda var både trevlig och omtänksam, till en början i alla fall...
Men redan den första kvällen när jag skulle gå och lägga mig grät jag okontrollerat! Alla känslor bara släppte på en och samma gång och först då insåg jag hur ensam jag verkligen kände mig! Hur långt hemifrån jag var.

Under de få dagar som jag var där (vilket kändes som veckor) försökte jag pusha mig själv till att stanna och försökte se alla positiva saker i att vara i ett annat land och jobba som Au pair med mera. Detta visste jag ju var naturligt, alla känner så klart hemlängtan. Jag fick också ett enormt stöd hemifrån, alla försökte trösta mig och stötta mig. Vilket jag är så enormt tacksam över! Tack! Ni anar inte vad ni betyder för mig...  

Men till slut insåg jag att jag inte skulle klara av att pressa mig längre och att den känslan jag kände inte enbart var hemlängtan utan någonting annat. Då ville jag bara åka hem! Fort som attan! Jag åt inte ordentligt (delvis för att maten var konstig, delvis för att jag mådde illa) jag var konstant orolig, nervös, rädd och hade då och då ett tryck över bröstet. Jag insåg att jag var tvungen att få komma hem. Det var det enda jag tänkte på dag ut och dag in. Jag grät nästan varje kväll eller på morgonen. De få gångerna som jag mådde bra var när vi åkte iväg någonstans och för en kort stund fick något annat att tänka på, men så fort vi kom "hem" igen kom den där känslan krypande igen.

Slutligen tog jag mod till mig själv och berättade för Yolanda hur jag kände och att jag ville åka hem, mamma hade redan hjälpt mig att boka en flygbiljett. Så igår kväll flög jag hem igen. Klockan 21.20 stod jag åter på svensk mark och jag kunde inte vara lyckligare! Äntligen hemma igen! 

Nu har jag testat på det i alla fall och jag insåg att detta inte var något för mig... Allting gick nog alldeles för fort om jag ska vara ärlig, och man kan ju aldrig veta hur det ska bli i förväg. Jag är inte besviken på mig själv, jag kunde inte ha gjort någonting annorlunda. Jag får helt enkelt köpa att detta inte var något för mig och det svaret kan jag känna mig helt tillfredställd med. Allting blir inte alltid som man har tänkt sig...

Gjorde ett tappert blogg försök för någon dag sedan, men det försvann visst! Orkade inte skriva något nytt så det fick vara. Nu är det ju dock sista dagen på år 2007, så då kände jag att jag även var tvungen att blogga en sista gång.
 
Det här hänt så otroligt mycket under det gångna året, det är nästan så att jag inte vet var jag ska börja. Det största som skedde var ju i alla fall studenten! Det var så himla underbart, och jag blir tårögd bara jag tänker tillbaka på det. Den glädjen och den lyckan som man kände då var helt oslagbar, ingenting i hela världen kunde stoppa oss! Ren och skär adrenalin pumpade runt i hela kroppen och man kände bara ett enda stort rus, jag skulle göra vad som helst för att få uppleva det igen. Men nu är det snart dags att lämna plats för 2008 års studenter.

Sommaren 2007 är nu endast ett minne blott. Ett minne som jag kommer att bära med mig och som kommer att plockas fram och ses tillbaka på med stor glädje och värme. Jag överdriver inte när jag säger att det var den bästa sommaren, i vilket fall hitintills! För vem vet vad världen har i beredskap för oss nästa sommar?

Många andra stora förändringar har också inträffat under detta fartfyllda 2007. Vänner har lämnat Sverige och tryggheten bakom sig för att resa iväg och upptäcka en ny värld, något som även jag själv beslutat mig för att göra. Vi har alla på något sätt gått igenom vissa förändringar, en del bättre än andra. Vi har i vilket fall varandra, det kan ingenting sätta stopp för! Tack alla ni som lyser upp mitt liv med era vänliga ord och gester, utan er vet jag inte hur det skulle gå! Jag älskar er alla!

Det blev inte en så lång årskrönika, men det får väl duga... Har ju försökt att blogga om det mesta så om ni undrar något mer så får ni leta i bloggen. Nu är det nämligen dags för mig att plocka ihop alla saker som ska tas med till Anna, snart är det dags för mig att bege mig hem till henne för att börja förbereda maten och även oss själva.

Till alla er därute vill jag passa på att önska er ett - Gott Nytt År! Njut av livet och se till att 2008 blir ett ännu bättre år! Glöm för all del inte nyårslöftena!

Lördag kväll - en super trött Emelie försöker hålla sig vaken framför datorn. För det är ju trots allt lördag, inte kan man väl gå och lägga sig tidigt då inte? Man kan ju råka missa något då! Nu är jag förvisso inte alls lika trött som jag var imorse när väckarklockan ringde, då var det hemskt! Jag har nog aldrig gäspat så mycket som jag gjorde på jobbet idag för den delen heller, men så är det när man är ute och festar till 03.00 på natten.

Men vad gör man inte för sina vänner? Min lilla Josefina kom ju hem från England igår! Fy, vad jag har saknat henne. Konstigt nog kändes det som hon aldrig åkt. Givetvis ville hon ut och fira sin hemkomst, och vem ställer inte upp då, jo jag såklart! Trots att jag skulle upp och jobba idag.

Det visade sig dock bli en riktigt lyckad kväll! Vad jag har hört ska det till och med finnas bildbevis... Oj oj. Det var ärligt talat en toppen kväll. Helt klart värt tröttheten som jag har fått stå ut med idag. Vem vet vad detta kan leda till?

Nu är det knappt två dagar kvar till julafton! Vart har all tid tagit vägen, frågar jag mig då? Tyvärr så kan jag inte säga att jag känner den där speciella julsstämmningen som man kände i magen när man var liten. Jag tycker faktiskt att det är lite synd... Vem vet, kanske kommer julstämmningen imorgon dagen innan julafton. Den som väntar på något gott...